Jag är dömd att föralltid rida på 4 fel samt alltid riva hinder nummer 7! 😂

Men, som ALLTID, var vi snabbaste fyrafelaren..

Det är liksom inte ens möjligt!?!

 

Ja, som ni förstår rev vi hinder nummer 7, vad annars? 😩

I övigt hoppade han fint trots de usla förutsättningarna vi hade 😊

 

Framridningen bestod av upplogad stig längs kanterna på paddocken och ridning i ett varv, det tyckte INTE min häst om 🙈

 

Superstressad och svävade fram i den spändaste trav jag någonsin ridit i, samtidigt frustade han som en drake och det var bra nära eldflammor ur näsborrarna..

Så fort en häst närmade sig bakom fick han panik och ville sticka iväg, tack och lov att jag valde babypelhamet, annars hade jag varit körd!!!

Inte så mjukt och harmoniskt med andra ord..

 

På framhoppningen sedan skulle ett ekipage promt hoppa 110cm trots att klassen var 1m och de var sista in på framhoppningen = vi andra 5 startade före..

Mesig som jag är väntade jag och väntade tills det tillslut bara var att hoppa  oavsett höjd då jag skulle in på banan..

 

Inne på banan var jag ensam, hon som skulle rida var kvar på framhoppningen, förmodligen för att hon inte heller fått hoppa fram ordentligt.

 

När det väl var min tur var F otroligt taggad och laddade på allt, men han hoppade iaf otroligt bra och jag kunde rida fram till hindren..

Fick några halvsprång fram på hinder där han fick hoppa i princip stilla stående och på väg mot kombinationen som var sista hindret i grunden inser jag att jag inte vet vart jag ska efter det, får panik men kommer på vart jag är på väg, tyvärr lite sent och vi får ett skitpet på insprånget, 7a 😩

 

 

Är trots allt nöjd med både mig själv och hästen idag, nu är vi igång igen och det kan bara bli bättre 💪