Överlag har det faktiskt varit en bra helg, det kanske inte syns på resultatlistorna, men summa summarum så är jag nöjd och stolt över mig själv som framförallt igår tog mig samman och "bara gjorde det"

 

För han har inte varit rolig att rida, att stå så mycket på box har gjort att all energi samlats i kroppen och minsta lilla fick honom att explodera!

 

På lördagen var han åter i ett läge där han tok laddade på hinder och sedan small det efteråt, "oj vilken busig häst" var det en liten tjej som hjälpte sin mamma på framhoppningen som sa..

Hahaha, jo tack!

 

På en linje kom jag stort in på första hindret och halvhalten gick inte igenom och vi kom alldeles för nära på hindret ut. Sedan så fick vi med oss en bom till på en oxer som jag inte riktigt vet varför det blev så.

 

Söndagen var än värre, då kunde jag inte ens rida fram i närhten av någon annan! Han kastade sig vid hästmöten och flög rätt upp i luften om någon kom bakifrån 🤦‍♀️
Det var då jag var nära på att ge upp, jag blir helt enkelt för rädd för att reda ut det.

 

Men vi gick åt sidan och när vi var långt ifrån andra hästar kunde vi trava och galoppera i lugn och ro, som tur var startade jag sist, så när det bara var ett par stycken kvar på framhoppningen gick jag in och han hoppade bra!

 

In på banan för vår 110 debut och han hoppade magiskt!

I kombinationen fick vi lite trångt och han tar med sig frambommen med frambenen på oxern ut.

Sedan får jag hjärnsläpp och saktar av innan sista hindret, hästen tror såklart att han är klar och jag hinner inte få honom redo när hindret väl kommer så han står såklart emot - klok häst!

Tar om och då hoppar han utan problem, så det är ju helt och hållet mitt fel, det resulterar såklart i tidsfel och sammanlagt 13st.

 

Men och vad stolt jag är över hästen OCH mig själv.