I lördags var jag som sagt helt däckad och hela gårdagen hade vi fullt upp med hästerier 👍

Med tillräckligt mycket läkemedel i kroppen funkade det bra 😝

 

Bu och bä!

 

I första klassen smög ponnyn bara omkring och det hade till slut blivit så pass många stopp att det blev uteslutning..

Nya tag i nästa klass, tog av huvan och han vart mycket mer alert och hoppade superfint de första 4 hindren, 5:an kom ur höger sväng = deras svagaste sida 🙈

Ponnyn kom utåtställd och hade sitt fokus först på publiken och sedan fick han syn på framhoppningen innan det plötsligt dök upp ett hinder 😂

 

Där tror jag L gav upp lite också och hade behövt coachning, men sådant är ju inte helt tillåtet på tävling 😊

Hade hon bara tagit det lugnt och tagit om i trav så hade det gått bra, men det är sådant man får lära sig med tiden 👍

 

 

Hem för att lämna ponnyn, försöka få i sig mat och en stunds vila innan det var Franzens tur..

Vi började att hoppa fram på ett räcke med utdragen markbom där avstånden varierades mellan 2,3,4 och avslutningsvis 5 språng mellan bom och hinder för att jag ska lära mig att bli klar i tid och inte "fixa" de sista sprången 🙈

Innan det var klart låg hindret på 120 och jag hade kunnat gissa att det låg på max 1m, då det kändes så jäkla lätt! 😃

 

Bytte sedan övning till en kombination med hjälpbom, vart alltså bom-räcke-oxer..

Hoppade upp oss på den övningen och avslutade då oxern låg på 135!!!!!! 🙈😱

 

Förstår ni hur sjukt det är?

I höstas var det stort att vi tog oss runt en 90 bana felfritt, till detta, hjärtat svämmar över av kärlek till den där jäkla hästen ❤️❤️❤️

 

Efter allt detta hoppande skulle vi nu hoppa hela banan som var meningen med träningen, han fick pusta ett tag  innan vi satte igång, började på 1m och efter en helt ok runda valde jag att hoppa om på samma höjd istället för att höja..

Då kom tröttheten och mjölksyran och han börja krulla ihop sig, släppte bettet och tjurrusade på hindren vilkten såklart resulterade i att han fick med sig någon bom ner..

 

Trötta men otroligt glada gick vi sedan hem och trodde knapt att det var sant det vi åstadkommit, min lilla häst och jag ❤️